Page 13 - Gjutformar och gjutning_Flip PDF

på vilken typ av harts som används. En tumregel är
två tredjedelar harts till en tredjedel härdare. För en noggrannare dosering kan man använda en halvhård graderad tillbringare. Rengör genast tillbringaren med aceton eller låt hartset torka in i ett dygn. När hartset har blivit hårt kan man trycka lite på behållarens kanter för att få det att släppa.
• Blandningen är ”öppen”
i cirka 30 minuter innan härdningen kommer igång. Så snart polymerisationen
har satt igång blir hartset hårdare. Härdningstiden påverkas av mängden harts som används, så ju större volym, desto varmare blir hartset och desto snabbare går härdningen. Därför är det bättre att göra i ordning en mindre mängd åt gången.
• Fullständig härdning tar minst ett dygn i rumstempe- ratur, men det bästa är att låta hartset mogna i era dagar, för då avges alla kemiska ångor och bland- ningen utvecklar sina optimala egenskaper.
Fillers
Precis som med andra hartser kan epoxiharts färgas och blandas med llers, beroende på vilket utseende och vilka egenska- per resultatet ska få (se Fillers på s. 111). Fillers minskar också den redan lilla krympningen samt den värmealstrande reaktionen under polymerisationen. Mängden ller kan vara
så stor som 200 % av volymen med metallpulver som koppar, mässing, brons, aluminium och metalloxider. Kiseldioxidpulver (Aérosil) gör att hartset blir trög ytan-
de och kan appliceras
med pensel eller spatel. Mängden kiseldioxidpulver som ska tillsättas beror på epoxihartsens viskositet.
Tänk på
Epoxiharts är generellt tjockare än polyesterharts. För stora mängder llers gör hartset ännu tjockare och svårare att gjuta i trånga slut- na formar.
Förstärkning
Objekt som behöver vara starka och stabila kan för- stärkas med glas berväv. Glas berväv orsakar varken spänningar eller krympning, däremot kan hartsets ökade viskositet försvåra genomvät- ningen av väven. En del mär- ken har anpassats till detta och gjorts mer ytande.
Tänk på
Använd endast glas berväv. Glas- bermattan innehåller nämligen ett bindemedel som absorberar fukt, vilket kan motverka härdningen.
Polyuretanharts
Polyuretanharts är ett syntetiskt harts som utvecklades av professor Bayer i Tyskland 1937. Det var emellertid först 1957 som det började produceras. Polyuretanharts består av en bas, polyol, och en härdare, isocyanat, som båda kommer från petroleumindustrin. Tillverkningen utgår från tjära, kol eller olja och
ger en produkt som kallas toluen. Denna omvandlas sedan till en diisocyanat, som när den blandas med polyol polymeriseras till fast polyuretanharts.
Polyuretanharts är en oljig vätska med många bra egenskaper. Den är lätt att dosera och blanda, härdar snabbt, kan användas vid låga temperaturer (även under 0 oC), fäster bra på
så gott som alla typer av underlag, tål kemiska medel och krymper mindre än polyesterharts. Beroende
på typ, fabrikat och blandningsförhållande, kan polyuretanharts ge en mjuk, halvhård eller hård slutprodukt som lätt kan slipas och poleras.
GJUTMATERIAL 113 Begränsningar med
polyuretanharts. Det är fuktkänsligt och reagerar genom att avge en gas och luftbubblor vid kontakt
med fuktiga underlag och llers. Det är lika aggressivt som epoxiharts mot formar
av silikon och latex, härdar fort (lämpar sig inte för medelstora och stora föremål) och ändrar färg då det åldras. Polyuretanharts är dyrare än polyesterharts men inte lika dyrt som epoxiharts. Generellt kan polyuretanharts förvaras
i upp till sex månader om det förvaras torrt och i en temperatur på mellan 15 och 25 oC.
Bra att veta
En del polyuretanhartser är mycket tunn ytande och bildar lätt eventuella luftbubblor. De används med fördel till mindre gjutningar som detaljerade modeller, smycken och staty- etter.
Tips
Om man planerar att göra i ordning mer än 100 g harts minskar man mängden härdare med 10 %.
Vid en serie gjutningar i silikonform kan polyuretanharts ha en aggressiv inverkan på formen.